[•••]
Det var fint.
Det var magiskt.
Det var nästintill overkligt.
Förstod det dock inte förrän det var för sent hur det egentligen låg till.
Nu är det för sent. Nu är jag fast.
Fast i något jag vill men samtidigt inte vill vara med om.
Det kväver mig.
Du kväver mig.
Lycka är något jag längre inte vet något om.
Hur känns det?
Vad är det?
Motsatsen däremot.
Det vet jag mycket om.
Vet längre inte vad som är rätt eller fel.
Vad som är bra eller dåligt.
Vad jag hoppas på eller inte.
Allt är oklart.
Du är oklar.
Något så fint som kan skada så mycket.
Just på grund av den befintliga ovissheten.